Samtida (mer eller mindre officiella) silver- och guldpläterade antika mynt med kopparkärna, så kallade fouree. Konstantin den Stores s.k. VLPP-typ från 318-320 e.Kr. är en av de mest imiterade utanför romarriket. Konstantin den Stores originaltyper imiterades av 'barbarerna' (de icke latinkunniga) norr om romarriket. Dessa bägge mynttyper har fått tjäna förlaga till engelsk-skandinaviska typer slagna under Hardeknut resp. Æthelred II (Olof Skötkonung). De första svenska mynten är imitationer av engelska mynt, slagna under Æthelred II 991-997 (CRVX). Samtida förfalskningar har förekommit lika länge som företeelsen mynt. Så kallad 'Laholmsförfalskning'. Genom att såga isär halva myntet och fylla tomrummer med bly, stal man silver från staten. F.ö. som hämnd för ett skatteutmätning. När myntautomaterna kom - så föddes också knepen för att undkomma avgiften. Femöringar blev t.ex. enkronor genom att diametern minskades. När myntsamlandet började ta fart och de första illustrerade myntböckerna kom i slutet av 1600-talet skapades en marknad för sällsynta mynt - och myntkopior. Klumpig kopia utan stilkänsla (gjord med Hildebrands bok som förlaga) samt ensidig galvaokopia (av ett exemplar i Kungliga Myntkabinettets samlingar). Den numismatiskt intresserade Johan III lär ha köpt en sturemark 1512 (för 6 daler), av vilken man sedan gjort en avgjutning. Alltså redan på 1500-talet!! Sturemarkerna 1512 är bland de mest frekventa av äldre myntkopior. De flesta förmodligen tillkomna på 1700-talet. Elias Brenners verk från 1691 (och 1731) anses än idag som ett av de finaste som gjorts. Det har också varit en rik källa för myntförfalskare. Dessa miniatyrer av 1528 års gyllen har av en professor i numismatik beskrivits som 'provmynt till 1 öre 1528'. Men i själva verket slogs de på jetongämnen(!) och såldes som souvenirer på Stockholmsutställningen 1897. Gammal kopia (efter Brenner) av Västerås-daler 1540 samt modern dito av Svartsjö-daler 1542 (saluförd som medalj). Gamla samlarkopior av två stora sällsyntheter. Gustav Vasas daler 1540 samt det unika Uppsala-öret 1522 (originalet i Antellska samlingen, Helsingfors). Avgjutningar i tenn/bly av Gustav Vasas begravningsmedalj 1560 (Hild. 12). Originalet i Kungliga Myntkabinettets samlingar, Stockholm. Diverse avgjutningar av svenska mynt och besittningsmynt. Avgjutningar kan i princip förekomma av alla tänkbara mynttyper. Kopior av de s.k. blodsklippingarna 1568 (4 och 8 Mark) lurade många samlare när de dök upp i början av 1970-talet. De små klippingarna på bilden är äldre kopior. Gammal 'fantsikopia'? av Hertig Johans riksdaler (1615 är idag inte känd - men kan ha funnits!) samt modern s.k. Gävle-kopia av 1617 års riksdaler. Tre gjutna kopior av Gustav II Adolfs kopparklippingar. Förlagan har varit Bobergs katalog över Cavallis samling 1927. Moderna slagna kopior av svenska kopparmynt som ursprungligen präglades i valsverk! De svenska plåtmynten tillhör de i särklass mest kopierade i den svenska myntserien. Det förekommer avgjutningar av original, präglade kopior samt avgjutningar av dessa! Även plåtar från Wismar och Ryssland har kopierats. Galvanoplastisk kopiering genom elektrolys introducerade redan på 1800-talet. Denna metod ger en mycket skarp avbildning - men ofta i fel metall och vikt. Komplett uppsättning s.k. Gävle-kopior från det tidiga 1970-talet. Än idag förekommer det att stora och välrenommerade auktionshus går på dessa kopior!? 1994 blev det stort ståhej när en mynthandlare i Stockholm lät producera nygjorda kopior av Sebastian Dattlers medalj över Gustav II Adolf död och begravning. Några exempel på kopior av antika mynt. Detta är det område där både de flesta och mest välgjorda förfalskningarna förekommer. Marknaden är internationell. Dessa blir man inte lurad av om man ser dem 'live' ... de är nämligen miniatyrer. Men på nätet betalas de då och då med hissnade priser.